Ardennerhästen

1873 importerades de första ardennerhästarna från Belgien till Sverige. 1874 importerades två ston till Blomberg i Västergötland som också blev starten för Sveriges första ardennerstuteri. Ganska snabbt erövrade ardennern Sverige.

De viktigaste avelsmålen är att hålla rasen ren från främmande raser, förbättra exteriören samtidigt som de goda bruksegenskaperna behålls. En Ardenner ska vara väl sluten, med en stark rygg och ett långt kors. Låren ska vara breda och benen ska vara rättställda med korta skenor och ledgångarna ska vara väl markerade. Ardennern ska ha vägvinnande rörelser och temperamentet ska visa på ett gott lynne. Sverige är kända i Europa för att ha en väldigt sund och frisk ardenner.

Godkända färger för en ardenner i Sverige är brun, fux, konstantskimmel, avblekbar skimmel, svart och svartbrun, silverbrun och silversvart. En hingst ska vara 155-165 cm i mankhöjd och ett sto 150-165 cm i mankhöjd.

Rasbeskrivning

Här följer en sammanfattning som beskriver ardennern önskvärda exteriör.

Huvud: Torrt, lagom stort i förhållande till halsen och vackert ansatt.

Hals: Tillfredsställande längd som harmonierar med hästens storlek, samt jämt övergående i bogarna.

Manke: Väl markerad.

Bogar: Välställda med lagom lutning.

Bringan: Bred.

Bröstkorgen: Djup och väl välvd.

Ryggen: Kort och bred.

Länden: Kraftig.

Korset: Långt, brett, lagom sluttande, svansen väl ansatt.

Låren: Breda, tjocka, djupa med bra muskulatur.

Extremiteter: Låga, torra, kraftiga, breda och välställda med markerade framknän och breda väl inskenade hasar.

Rörelserna: Vägvinnande och korrekta.

Temperament: Lugnt och tydande på ett gott lynne.

Kroppsbyggnad: Harmonisk och könskaraktärerna väl utpräglade.

Totalomdöme: Väl sluten, djup, bred, grov och muskulös.

Källa: Avelsföreningen för Svenska Ardennerhästen (www.ardennerforeningen.nu)