Det kan ju vara både på gott och ont men i Alfavills fall så har han verkligen dragit det längsta strået när det kommer till att lära av sin mor Jonna. Hon vill få uppgifter att uträtta för att må bra. Det behöver absolut för den sakens skull inte vara tungt så länge hon får tänka och så länge hon får något hon ska uträtta. Visar ett exempel från i höstas där vi kör vanlig hederlig tömkörning med vanliga vardagskommandon. Hon är riktigt rapp i huvudet och jag tycker mig kunna se att Alfavill tar efter väldigt mycket av sin mor och största förebild. Då kanska man kan tänka att ja han härmar sin mor just för att han sitter fast och har inte så mycket att välja på. Men man märker det i all hantering och eftersom framåt, halt och back är ständigt återkommande så märker man hur han snappar upp detta i den övriga hanteringen som inte innefattar att mamma Jonna är med.
Man blir som man umgås