Cirka 3 veckor innan dygn 335 så började vi att vaka dygnet runt vi övervakningskamera. På natten övervakades hon inne i ”BB avdelningen” och på dagarna så övervakades hon i hagen. Vissa av dagarna mot slutet så orkade hon inte gå ut i stora hagen alls och hon fick styra det helt själv. De dagarna så hade via henne i lilla rasthagen i anslutning till ligghallen. Ledde istället ut henne på en promenad mellan varven och ibland tog vi ett longerpass i lugn skritt. Just för att hålla henne i rörelse varje dag men efter hennes egen förmåga.
På dygn 327 bildades genomskinlig vätska i juvren som vi kontrollerade med en refraktometer för att se halten antikroppar. På dygn 327 var värdet 20. En del menar att man på så vis kan börja ana när fölningen är nära. På dygn 334 mätte den 30. För att sedan sakta men säkert maxa värdet. Rent beteendemässigt visade Laterna inga större tecken mer än att vara på dåligt humör, slå med svansen, rulla sig lite ibland. Detta gjorde hon flera veckor innan. Dygn 325 så valde hon att stå upp hela natten, hon som annars ligger ner ganska mycket och sover. Bifogar lite olika juverbilder där ni även kan se vilket dygn hon var på. Mycket juverbilder nedan men texten fortsätter längre ner.
Som ni ser på bilden nedan så fyllde hon upp baktill ordentligt med en jämn påse, även detta på dygn 313.
Bilden nedan visar dygn 327. Kollar man riktigt noga så kan ni se att där får man fram en liten droppe genomskinlig vätska, det är den lilla droppen som vi lägger på testfönstret på refraktometern som sedan läser av värdet.
Bilden nedan är dagen innan fölning
De tre bilderna nedan visar cirka 4 timmar innan fölningen drar igång. Det är dygn 340 och de två sista juverbilderna visar också lite diskreta vaxproppar.
Det vi gjorde nu var att tvätta av juverdelarna med lactacyd och ljummet vatten, vi gjorde likadant med vulvan. Sköljde noga bort allt och torkade torrt. Det var morgon och klockan var runt 08.00 i samband med att vi konstatera vaxpropparna. Hon var lite mer rastlös än vanligt. Peter skyndade på och mockade ur och fyllde på med ytterligare ny halm för att det förbereda för den stundande fölningen. Jag hämtade ut föllådan så att den fanns nära till hands. Jag hade ju vakat hela natten så det var dags för mig att sova i några timmar. Peter jobbade hemifrån och vakade samtidigt. Det blev dock inte mycket jobb för Laterna fortsatte att visa mer och mer symtom och började svettas. Han kunde inte slita sig från övervakningsskärmen. Han väcker mig och säger att nu får du vara beredd på att de är dags. Bara några minuter efter så var det dags. Perfekt med fölleverans kring lunchtid. Eftersom Peter missade förra årets fölning så var det hans tur att vara ”huvudansvarig”. Han var den som assisterade Laterna på ett alldeles utmärkt vis. Först så hjälptes vi åt att gå in och känna så att allt låg rätt. När vi konstaterat det så tog Peter tag om karlederna på fölet och började att samarbeta med Laterna. Han drog i takt med värkarna och upplevde det inte som om han behövde dra så mycket utan snarare lägga kraften på att hålla emot emellan värkarna då fölet gärna ville åka in igen. Jag vek undan hinnorna från fölets ansikte allt eftersom. Vi kände ganska omående att detta är ett normalt förlopp. Värkarbetet var produktivt och det skedde framsteg hela tiden. Allt gick lugnt och harmoniskt till. Med Peters hjälp så var fölet ute på cirka 5 minuter. Han gjorde rättningsreflexer ganska omgående med att lyfta på huvudet och lägga sig över i bröstläge. Vi backade undan och lät mor och son knyta kontakt. Navelsträngen var fortsatt intakt för att fölet skulle få i sig det sista av blodet från moderkakan. Uppskattar tiden till att dom låg ner i 5-7 minuter. Sedan reste sig Laterna upp och navelsträngen brast.
Efterbörden slog vi en knut på för att undvika att stoet trampar sönder den.
Efter cirka 30 minuter så släppte den helt och vi vecklade ut den och la på marken och tog en bild och skickade till bättre vetande. Vi är ju relativt nya inom avel och vi vågar inte bedöma helt på egen hand ännu. Inte med tanke på hur förödande det är om det blir någon rest kvar. Men nästa år kanske 🙂 Eller så garderar vi oss och skickar iväg för en second opinion ändå så att det blir väl förankrat.
Påminner lite om en fallskärm tycker jag. Medans den lille mannen övar sig på att resa sig så mjölkar vi med hjälp av en bröstpump ur en första portion råmjölk som vi också testar och försäkrar oss om att den var av god kvalité vilket den också var. Rena dunderhonungen.
Sedan fyller vi över portionen till en nappflaska för lamm och ger fölet via nappflaska. Mums tyckte han! Vi fortsätter att tanka stoet på råmjölk och ger några portioner till med täta mellanrum. Sedan försökte vi oss på att ge lite instruktioner så han själv kunde dia på egen hand och han försökte med tappade fort koncentrationen. Ganska snabbt bestämde vi oss för att prioritera råmjölken. Vi fortsatte att mjölka ur portion efter portion för att säkra antikropparna. Lära honom dia hade vi all tid att lägga tid på sedan. Immunförsvaret först tänkte vi. Kände oss lite osäkra på hur mycket man kunde ge, har glömt en del från förra året. Men var i kontakt med Helsingborg och de tyckte han kunde få dricka precis så mycket han ville. Så vi bara matade på för att gardera intaget. Tur var väl det. 3 timmar senare förvandlades ”Dunderhonungen” till ” lättmjölk” Den hade sjunkit från 35 – 15! Så tur var ju det att vi fokuserade på intag av råmjölk via flaska för annars hade denna fölungen antagligen behövt plasma. När vi på tredje timman mätte värdet till 15 så började vi att ge lektioner i hur man diande. Vi hade lite olika varianter vi prövade och man märkte att han började fatta mer och mer. Efter en liten stunds instruerande gick vi ut ur boxen och lämnade dom i fred och det där tog ett tag men så vips så började han dia för egen maskin. Vi fick i honom cirka 12 dl råmjölk av god kvalité de första timmarna. Kände oss ändå lite osäkra så vi beslöt att köra en foal-check som visade grönt ljus tack och lov. Han hade ordentligt med antikroppar i sig mycket riktigt. Skönt.
De två första dygnen så doppades navelstumpen i ett snapsglas fyllt med klorhexidin då just navelsträngen är en välkomnande inkörsport för bakterier.
De första två dygnen hade han lite problem med avföringen. Vi fick ge Microlax i omgångar oftast med resultat direkt. Men timmarna gick och vi såg honom aldrig bajsa för egen maskin. Vi tyckte det var oroväckande så veterinär kom ut och gav via sond en blandning av parrafinolja och vaselin. Det var lösningen för nu kom magen igång och den var normal. Någon dagar senare när Laterna kom in i fölbrunsten så var det dags för diarré istället. Också lite oroväckande eftersom såpass unga fölungar fort kan bli uttorkade. Vi pratade med hästkliniken i Ale och dom rekommenderade att ge honom Diarsanyl som är en slags lugnande lera kan man säga som ska lugna magen. Köpte recepfritt på apoteket och gavs i två doser. Parallellt med detta så skulle vi ge honom morotspuré en halv burk morgon och kväll i cirka 3 dygn. Sådan morotspuré på barnmatsburk. Dock skulle man vara väldigt försiktig med det och inte överdosera då det lätt kan bli förstoppning utav det istället. På dessa 3 dygn så blev avföringen normal på honom så det var verkligen en dunderkur. Imorgon blir han redan 3 veckor och tiden har rusat förbi 🙂 Laterna är en fantastisk mor och tar hand om honom på bästa sätt. Här på bilden nedan är han 6 dygn.
I så här gott skick var Varga dagen efter fölningen
Ni som ännu går i väntans tider, stort lycka till med fölningen och det som hör där till!