Då det var Millies första föl så fanns det ingen tidigare erfarenhet att gå efter ( även om man aldrig ska lita på det)
Men även denna gång så fick jag en magkänsla att det var dags att gå dit. Magkänslan sa att jag skulle stanna där så jag tog med täcke och kudde och bäddade ner mig i halmen. Runt 03 så ligger hon ner och vattnet går. Ringer till Peter som kommer ut. Minuterna rullar på och fölet åker in och tillbaks helan tiden i kombination med att Millie har ett svagt värkarbete som avtar mer och mer. Vanlig draghjälp påverkade inget. Till slut sätter vi rep runt fölets karleder och tar i så mycket vi kan i samband med dom klena värkarna. Tankar hann snurra en hel del och med rädslan att det skulle gå åt skogen så kom också kraften vi tog båda i rejält och till slut kom hon ut, Marvella ❤ en kopia av sin mamma och Millie var verkligen helt slut. Problem med efterbörden kom som ett brev på posten och trots att vi gav injektion redan efter 1,5.timma så kom ingen efterbörd. Gällande efterbörd på kallblod är det snabba åtgärder som gäller och hellre ingripa tidigt än något försent. Vi gav ytterligare en injektion men utan resultat. Den hann sitta i ca 4 timmar innan veterinären beslöt att plocka ut den manuellt vilket är en sista utväg och riskfyllt. Hon vred ut den med en speciell teknik. Millie sattes in på antibiotika i förebyggande och livmodern spolades totalt 6-7 gånger dom efterföljande dagarna innan livmodern blev ren. Hon klarade livhanken tack vare duktiga veterinärer som lyssnade på oss och tog oss på stort allvar. Lilla Marvella var frisk som en nötkärna tack och lov.
