Våra hästar vi har i dag är över lag väldigt lättlastade. Anledningen till det kan vara att vi är väldigt noga med hanteringen från start. Är det någon häst som kännts ostabil att lasta så har vi avsatt en dag eller två för det för att just intensivträna lastning och faktiskt inte gett oss förrän vi sett resultat. I somras när vi skulle lasta för att åka iväg med Alfavill till riksutställningen så stötte vi på problem. Alfavill ville inte gå på transporten. Trots att hans mamma är väldigt erfaren och resvan. Vi var ju tvugna att åka i väg så det fanns inte riktigt utrymme för pedagogik. Vi var även sena redan som vi var. Vi fick helt enkelt trycka på honom och så fort han var ombord så var allt som vanligt. Men det tog tid. Så där fick man för att man överskatta lille Alfavills samarbetsvilja av att gå på en transport. Han hade åkt transport innan men inte lastbil.
Nu var det med andra ord dags för lastträning igen även om vanlig transport aldrig vart några problem så kändes det ändå som en bra grej att repetera och introducera lastning på en djupare nivå. Vi passade på att träna alla hästarna utifrån deras utbildningsnivå. Det var trots allt en tid sedan vi hade lastträning hemma och det kändes som ett bra tillfälle att finslipa relationen till transporten. Vi körde in transporten i hagen kvällen innan så den fick stå där över natten. Så att Alfavill kunde bekanta sig med den på sina egna villkor. Morgonen därpå så var vi där och hade med oss lite av varje i matväg och transporten förvandlades till lite av en kiosk. Allt för att väcka intresse och nyfikenhet hos Alfavill. Vi började med att lasta dom andra hästarna men då dom är väldigt tränade med just lastning så höjde vi ribban lite och ville få dom att lasta sig själva lite mer. Att man helt enkelt tar följe upp på rampen och sedan fick dom gå in resten av biten själva. Likadant med urlastning, att dom mer eller mindre gör den på egen hand efter kommando. På så vis blir de ju ingen större skillnad den dagen man kanske ensam behöver lasta en häst för att åka iväg.
Alfavill var hela tiden närvarande och stod lös bredvid medans vi lasttränade en häst i taget. Hans nyfikenet tog över ganska fort och vi la ingen större uppmärksamhet på honom överhuvudtaget eftersom vi ville att han skulle bli ännu mer nyfiken. Det blev till slut hans tur och då hade han haft ganska så lång tid på sig att bekanta sig med transporten samt finna inspiration. Han gick in helt för egen maskin först och stannade för att äta luserngröt som fanns stående inne i transporten. Han kunde backa ut när han ville det var helt ok. Tanken var att han skulle vilja gå på igen, igen och igen och endast på egna villkor. Nästa steg var att ta på grimma och grimskaft och att helt sonika lasta honom. Under hela hans lastningslektion så stod hans mamma tålmodigt med en ängels tålamod lastad på ena sidan mellanväggen. Han är nu lika lättlastad som alla dom andra i flocken tack och lov.
