Vi vill att hästen ska VISA sig. Den ska vilja visa sig. Vi ska inte dra på den. Den ska röra sig naturligt bredvid oss och den ska använda sin egen motor och sin egen drivkraft. Dom hästarna som är lite mer rutinerade inom visning vet vad som är skillnad på att bli ledd till hagen eller att visa sig på en utställning eller premiering. Hur vet dom då det? I vardagssituationer som att ta hästen till hagen eller liknande då leder vi hästen. När vi leder hästen så går vi allt som oftast en bit framför den. Hästen följer efter lugnt och avslappnat.
När vi visar en häst så flyttar vi vår egen placering några steg bakåt. Vi befinner oss i höjd med bogen på hästen som också är den allmänt vedertagna positionen som visaren ska ha när hästen visar sina rörelser. Vi flyttar även fram handen och grimskaftet i höjd med ganaschen på hästen. Här är en väldigt bra ögonblicksbild som verkligen visar det som vi står för. Positionen är perfekt och handföringen är perfekt. Tänk om man kunde eftersträva detta hela tiden. Vi gör vårt bästa för att bibehålla just denna position så gott vi kan. Men det är en ögonblicksbild och självklart så är det långt ifrån perfekt hela tiden. Men det är målet.
Här är en annan ögonblicksbild som är lyckad
Om ni granskar bilden nedan så håller Peter pisken framåt och det är ett förtydligande för hästen att den ska hålla sitt fokus rakt fram och inte vända in huvudet på visarens område. Ibland behövs det som ett förtydligande på vissa hästar. Det är inte sagt att det behöver vara samma häst från gång till gång som behöver det förtydligandet utan det kan variera. Det är en bedömning den som visar får göra från gång till gång. Det gäller att vara lyhörd för att tillsammans göra bästa prestation.
Hade velat gräva fram några ögonblicksbilder som vi inte är nöjda med vår placering i förhållande till hästen bara för att visa vad vi inte vill eftersträva, men hittar inga sådana men dom har garanterat funnits bara det att man inte har sparat dom. Ska tänka på det till nästa gång och återkomma med en mindre bra visningsbild där vi inte är nöjda och där jag också kommer att beskriva varför.
Under visning är hästen huvudpersonen, vi vill nu stödja hästen att framhäva sig själv. Vi ska inte störa den med att hänga och streta i grimskaftet, utan vi vill att den ska ta fram det allra bästa av sig själv. Våra rörelser smittar av sig på hästen, därför försöker vi att föregå med gott exempel inför hästen genom att lägga lite extra tyngd i varje steg vi tar. Det är väldigt lätt att se att om vi själva slarvar med vår gång så smittar det oftast av sig på hästen. Så fort vi då påminner varann om att länga ut steget så dröjer det inte många steg från hästen innan den dras med i vårt rörelsemönster.
Vi styr hästen med hjälp av röst men framförallt av kroppsspråket och pisken. Små små medel, pisken används som gas och broms men framförallt att styra hästen med. Allt för att behöva ta hästen i munnen så lite som möjligt. Man kan säga att man använder sig av en på och av knapp. Hemma på gården ska det vara en avslappnad hemmamiljö där hästen är åt de lugnare hållet.
På utställning/premiering så vill vi använda på-knappen för att få hästen att sträcka på sig och se vaken och alert ut utan att bli överilad. Vår målsättning är att när hästen visas i skritt så ska den ha ett bra tempo och ett långt steg. Vi vill inte ha en spänd och kort skritt. Likadant traven ska se välarbetad ut. Kan dra ett exempel på vad vi menar med det. Vi har under hela sommaren visningstränat vår unghingst Alfavill. Han har inte hunnit få så mycket erfarenhet och det gör att han behöver extra mycket träning. Han hade inte problem att hitta tempo precis. Vi tränade med piskförare till en början men plockade ganska snabbt bort det då han snarare har för bråttom. Så bråttom att det ser slarvigt ut. Om ni tänker er en travhäst som slängtravar. I hans fall var det tekniken han behövde öva på. Vi vill hellre ha en lite långsammare men välarbetad trav där man ser att alla bitarna faller på plats i varje travsteg. Påskjut och mekanik. Inte ett travlopp där man har svårt att se vad som är vad i rörelserna. Så Peter fick helt enkelt börja med att jogga riktigt långsamt med honom för att han skulle få in en bra teknik. Sedan när han hade en bra teknik så kunde han öka upp tempot lite till. Men inte mycket för då fallerade traven.
Om man ska jämföra med hans moder Jonna så travar hon som bäst när man springer på i relativt högt tempo bredvid. För hon har hela tiden haft en mer distinkt teknik. Vårt andra sto Millie har tidigare behövt piskförare då hon har en tendens att dra benen efter sig. Hon är en lat individ. Vi filmar mycket när vi visningstränar för att sedan tillsammans gå igenom om vad som är bra och vad som är mindre bra. Ibland händer det att hästen går upp i galopp under visning men det brukar vara ganska lätt att avbryta ganska abrupt genom att lägga pisken på bringan eller nosryggen. Det lärs in tidigt att det betyder stopp.
Något vi också tränar är naturligtvis uppställningen. Uppställningen nedan är inte perfekt men ändå bra.
Enda skillnaden på att visningsträna ett föl och en vuxen häst är att det kräver mer tålamod att träna en sprallig fölunge. Sedan kan dom behöva få mer tid på sig att förstå hela konceptet och hålla sig till tåls med att just nu får vi lägga lekstugan åt sidan. Att fölet är grundhanterat innan visningsträningen drar igång är en stor förutsättning. Men det är inte särskilt svårt för den som är intresserad att få ett föl att visa sig på ett bra sätt. Sedan är ju föl av förklarliga skäl mer oförutsägbara. Särskilt i nya miljöer där dom utsätts för många intryck.
Något vi ständigt gör är att vi kollar på några få utvalda andra riktigt duktiga visare och snappar upp sådant vi tycker dom gör riktigt bra och inspireras att göra likadant. Det är viktigt att ha koll på andra då man ständigt utvecklar sig själv hela tiden till att bara bli bättre och bättre.