Nu har det blivit slutet av december och vi har nu kommit till det stadiet där han har börjat tömköras utan ledare vid huvudet. Häromdagen var vi ute själva utan husse. Det har blivit en lite mer långdragen process då vi annars brukar sluta med ledare vid huvudet betydligt tidigare men nu har det blivit så att det har gått lite längre tid mellan passen och på så vis så har det tagit lite längre tid innan vi bedömt att han varit mogen för detta steg. Nu har han fått ”stadga” och är lätt att placera vart man vill och han håller sig rak och stabil och har inte kvar det där ”valpiga” längre då han gärna vill ”falla åt sidorna” Något han har varit hela tiden är att han haft det här otroliga lugnet hela tiden. Ett lugn som gör att man känner sig så avslappnad när man är ute tillsammans. Större vattenansamlingar är fortfarande en liten grej för honom men vi ignorerar det för tillfället och nöjer oss med att han tar sig förbi utan större dramatiker. Då i början så var det mer:
Det stadiet har han tack och lov lämnat. Vi fortsätter tömköra i vatten vid varje pass för att neutralisera det så mycket som möjligt. Vi är så nöjda med honom och det är inte annat än att man blir lite rörd av vilken otroligt fin och framgångsrik liten individ detta är. Tycker inte det är längesedan han var liten och hjälplös.
Här är lite bilder och filmklipp från vart han är nu i sin utbildning. Den första filmen var tidigare i höstas och den andra filmen är någon vecka gammal där han inte har någon ledare vid huvudet.